Sjukt gött att vara besserwisser
Vad otäckt och skrämmande det är att det bästa sättet för mig att få ut mina åsikter ordentligt var genom att skapa en blogg. Tänk på det ni...och förresten, detta är mitt sista inlägg, om ingen av er läsare suger av mig förstås.
Det svåraste problemet som jag möter i min vardag är utan tvekan att inte säga till folk när de skriver eller säger fel.
Jag kan inte låta bli.
Värst av allt är nog särskrivning. Att det fenomenet kommit till vårt svenska språk tros vara på grund utav det engelska språkets allt större inflytande.
På engelska säger man till exempel speed limit, och på svenska ska det vara hastighetsbegränsning, inte hastighets begränsning. Jag menar vem är hastighet och vad är hans begränsning? Det blir bara sjukt fel och fult.
Det är här mitt problem dyker upp, hur f'n hindrar jag mig själv från att påpeka för killen som har skrivit: katt djur har vassa klor och tramp dynor, att han är en jubelidiot? Det går inte, jag måste säga det!
Niklas Sandström hette häromdan som ett litet hån mot mig: bloggar Mattan, på msn. Jag blev tvungen att påpeka för honom att bloggar Mattan är en fråga och ska efterföljas utav ett frågetecken.
Om däremot hans text var avsedd att ge ett prefix till mitt smeknamn som syftar på att jag har börjat blogga så ska det rätta sättet att skriva det på vara Bloggarmattan.
Exempel på andra felskrivningar som jag inte kan låta bli att påpeka:
ta självmord, ett ihopblandat uttryck av orginaluttrycken begå självmord och ta sitt liv.
spendera tid, tid är inget konkret som du kan lägga lite mer eller mindre var som helst, du har en viss tid på dig och du kan inte göra nått åt det. Rätt uttryck kan vara att tillbringa tid.
ihopblandning av vare sig eller varken, varken ska användas i negativt syfte. Han är varken snygg eller smart. Vare sig är mer neutralt och kan användas både vid negativt och positivt syfte. Han är vare sig mördare eller pedofil. Han är varken mördare eller pedofil skulle syfta på att du vill att han ska vara något av det.
Ihopblandning av risk och chans. Ganska vanligt ändå, samma gäller här som i vare sig, varken fallet. Risk syftar på att någonting ledamt, jobbigt eller smärtsamt kan inträffa. Det finns en risk att du dör. Om man gillar en person som ligger på sjukhuset och frågar läkaren: Hur stor risk är det att han överlever, så blir det väldigt fel.
Chans är motsatsen. Du har chans att vinna en miljon! Chansen är liten att barnet överlever, för du vill väl fortfarande att barnet ska överleva?
Nej, nu orkar jag inte mer, lär er skriva själva istället för att läsa här!
Jobbigt att vara känd och grym som jag
Nej, i den här bloggen ska jag fortsätta att vara lika starkt kritisk mot andras bloggar och hävdar nu även starkt att min är den bästa, efter http://pastapalace.blogg.se/ och http://herrbcksmodeblogg.blogg.se/ förstås.
Som för att fira att det är mitt andra ordentliga inlägg och allt (man blir ju lixom bara waah!) så hade jag tänka att skriva lite om mig själv. Hallå, tänker ni, det var ju exakt det han klagade på nyss, och okej det var det, men det är bara början av detta inlägg som handlar om mig.
Sitter nu här med i runda slängar 39 graders feber (har inte mätt då vi endast har en anal termometer hemma och jag känner mig lite som Niklas Sandström när jag använder den). Alla som tycker synd om mig kan väl skicka en hälsning till Niklas Sandström, för jag bryr mig inte ifall ni tycker det och han kommer nog känna sig ännu mer påhoppad efter det här inlägget ;) (hoppsan en smiley, den bjuder jag på).
När jag blir sjuk så brukar jag inte tycka synd om mig själv, jag brukar inte bli förbannad över att just jag är sjuk och allt sånt där skit. Jag blir förbannad dock, och anledningen till att jag blir det är för att jag inte kan njuta mer när jag är frisk. Jag tänker likadant varje gång, och det är nog samma för de flesta.
Varför kan inte den friska nöja sig med om en uppfyllelse går i önskan, det är ju allt den sjuke ber om.
Så det jag vill säga är, njut lite att ni får vara friska för fan!
Känns som att det blir ett abrupt slut här, men alla ni som gnäller på att det är lite tungt nu, tänk efter en gång till om ni har det då jävla dåligt som ni påstår. Vill inte dra till med frasen: Tänk på barnen i Afrika, men jag känner inte att något passar bättre.
Dagens sensmoral: Lev för fan! Lev!
ber om ursäkt igen
en till blogg pluss pastorn som jag faktiskt kan läsa
ber om ursäkt
Jag menade ju självklart inte att jag hatar pastapalace.blogg.se, den bloggen är vettig, resten menade jag.
Jag hatar bloggar
Vafan för ett år sen fanns ju knappt ordet och nu kan folk inte sluta säga det. Kan inte sluta uppdatera bloggen, läsa andras bloggar, vänta jag måste blogga lite idag. För ett år sen så brukade man träffas och diskutera saker, muntligt. Antar att det var yesterday. But it was good though.
Så snälla, skicka inte till mig: kolla in min blogg! för jag vill inte veta vad du skriver, jag vill inte läsa en felstavad text om hur mycket din syster tycker om skolan, eller om hur mycket du hatar Metallica, eller dina föräldrar. Vill inte!
godnatt!
